Snurra min jord igen
Det här med att veta att något man gör är dåligt för en men att ändå forsätta. Det med att vara fullt medveten om att; det går inte längre än såhär. Det blir inte mer mystik och spänning. Det blir inga tända ljus och jagälskardig fraser. Det med att vara den enda som tänker. Den enda som tänker på sånt. Eller alls överhuvudtaget. Det gör ondare än man tror.
Det här med att sitta och läsa igenom gamla minnen på gulnade papper och bleknade ord. Att känna det pulsera under huden och få ångest över att man klarade allt. När man egentligen borde vara så glad att man gråter. Av rätt anledning.
Det här med att känna att man glider tillbaka dit. Helt ofrivilligt och helt utan anledning. Mer än att man är så dum att man fortsätter känna, man fortsätter andas i samma takt. Helt meningslöst. När det inte leder till något.
Det här med att älska någon. För att den påminner om en kärlek. Den kärleken. Det gör ont. Att älska med någon. Och tänka på hur allt kunde vara. Hur allt kunde blivit. Att älska med någon utan känslor. Fast med känslor. För någon annan. Det gör ont. Jätteont.
Det här med att skriva ord. Felaktigt uppbyggda meningar. När styckeindelningar inte finns på världkartan. Osammanhängande kravs. Som inte makes sence ens i ditt eget huvud. Det gör ont. Men är ack så skönt.
Och i cant make you love me. Det gör ont.
Jag älskar dig
Håna oss. Vi rör oss. Ni står still.
Vad fan är det för fel på människor?
Jag förstår inte grejen. Vad är det som är så jävla svårt med att vara ärlig? Och hur fan kan man sova gott om natten med vetskapen om att man ljugit en person man kollat i ögonen utan att ens blinka? Jag vet inte hur alla andra fungerar. Men tycker jag om någon. Och betyder någon någonting för mig. Så ljuger jag inte. Och absolut aldrig när man blir ställd mot väggen och får "Kolla mig i ögonen och tala sanning" uppkört i fejjan. Sånt gör man inte.
Och varför får man ens för sig att säga något, till någon man vet med all säkerhet kommer att förvränga saken och sprida ut det till folk? Att det sedan börjar gå ett fittfalskt rykte på jobbet, är ju också bara helt extremt absurt. Det känns verkligen som att komma innanför dörrarna på lågstadiet igen när man kliver in på VI matdax i hökarängen. Det är samma lukt, samma falska luft som flyger över en som en äcklig jävla oas. Fan vad jag är trött. Så otroligt sjukt jävla trött, på att människor som ska föreställa 20+, inte har lärt sig hur man beter sig som folk.
Jag kanske är naiv och otroligt lättlurad. Men i min värld, så trodde jag att när man jobbar på ett ställe med människor som är nästan alla minst tre år äldre, så skulle jag vara den minst mogna och den mest barnsliga osv osv. Men mentalt kan jag helt ärligt säga att både jag och älskade bk, är ljusår före alla på det där äckliga jävla stället.
Och ja, jag svär fan skitmycket i det här inlägget. Men jag är så frustrerad att jag helst av allt skulle vilja kasta en fet jävla sten genom en busskur. Otroligt omoget och otroligt onödigt. Men så jävla sant.
När man tror att man kan lita på någon och så uppenbarar sig motsatsen snabbare än blixten. När man öppnar sig för en människa och blottar sin själ sakta men säkert, och inte får någon som helst respekt tillbaka. Det är då jag tappar tron på mänskligheten. Är det bara jag och Frida som blev uppfostrade ordentligt här i världen? Lärde föräldrarna inte sina barn skillnaden på rätt och fel? Har dom alltid varit såhär körda eller var det något som gick snett på vägen? Ibland undrar man. Idag undrar jag extra mycket. Och inte fan finns det något bra svar.
Nu ska jag sätta mig och lyssna på nostalgimusik för att känna mig lite säker i själen tills Frida kommer hem. Jag vågar fan inte lyfta mig ur fläcken. Herregud. Jag kommer aldrig kunna bo helt ensam.
foad. Eller fuck off and die. Som man också kan säga.
Du gamla, du fria
Jag måste säga att jag är besviken, mycket besviken på svenska folket.
På Sveriges nationaldag, är det meningen att vi ska fira Sverige. Vi ska göra svenska saker, så som att sjunga nationalsång och svenska folksånger, om det ska dansas ska det vara svensk folkdans, ni förstår vad jag menar.
Men istället för allt det här, har vi gjort om den 6:e juni till en multikulturell dag. Tro nu inte att jag är rasist, för det är jag verkligen inte (tycker inte ens att jag ska behöva säga en sån sak, men när min kära Jessica misstolkades så hårt. Är det bäst att vara på den goda sidan).
Men när det ska dansas andra länders folkdanser, och sånger. då har det gått för långt. Vi har tagit den här dagen, och använder den för att visa att vi inte är ett rasistiskt land. Vilket jag inte förstår, 6:e juni har aldrig varit en menad rasistisk dag. Sen att högerextrimisterna är dumma och ska demonstrera just då, det kan man inte hjälpa. Och det ändrar inte på sig bara för att vi har "Bolivisk dans".
Det är Sveriges dag, det är Sverige som ska firas, inget annat. Det är en dag om året, som vi verkligen ska fira det här landet, tycker att vi ska göra det varje dag iofs, men just den 6:e juni ska fira med bravur. Och det ska banne mig göras med svensk mannér!
Tro nu inte att jag tycker att alla utländska människor ska sitta inne den dagen, för det tycker jag verkligen inte. Jag tycker att dom ska fira precis lika mycket som oss, men på vårat sätt.
Jag säger inte heller att det är de utländskas fel, för det är det inte. Utan det är svenska folket som är för fega, för att stå för sitt land en endaste jävla liten dag.
/F
På Sveriges nationaldag, är det meningen att vi ska fira Sverige. Vi ska göra svenska saker, så som att sjunga nationalsång och svenska folksånger, om det ska dansas ska det vara svensk folkdans, ni förstår vad jag menar.
Men istället för allt det här, har vi gjort om den 6:e juni till en multikulturell dag. Tro nu inte att jag är rasist, för det är jag verkligen inte (tycker inte ens att jag ska behöva säga en sån sak, men när min kära Jessica misstolkades så hårt. Är det bäst att vara på den goda sidan).
Men när det ska dansas andra länders folkdanser, och sånger. då har det gått för långt. Vi har tagit den här dagen, och använder den för att visa att vi inte är ett rasistiskt land. Vilket jag inte förstår, 6:e juni har aldrig varit en menad rasistisk dag. Sen att högerextrimisterna är dumma och ska demonstrera just då, det kan man inte hjälpa. Och det ändrar inte på sig bara för att vi har "Bolivisk dans".
Det är Sveriges dag, det är Sverige som ska firas, inget annat. Det är en dag om året, som vi verkligen ska fira det här landet, tycker att vi ska göra det varje dag iofs, men just den 6:e juni ska fira med bravur. Och det ska banne mig göras med svensk mannér!
Tro nu inte att jag tycker att alla utländska människor ska sitta inne den dagen, för det tycker jag verkligen inte. Jag tycker att dom ska fira precis lika mycket som oss, men på vårat sätt.
Jag säger inte heller att det är de utländskas fel, för det är det inte. Utan det är svenska folket som är för fega, för att stå för sitt land en endaste jävla liten dag.
/F
Det är är våran blogg. Inget jävla forum
Jag har lite olika saker jag tänker ta upp i det här inlägget. Jag är både lite besviken och lite arg. Besviken för att man inte kan lita på folk och arg för att folk inte förstår grejen med att få yttrycka sig själv utan att behöva bli påhoppad.
Först och främst vill jag tala om att det här är min och fridas blogg. Där det är meningen att vi ska få skriva precis det vi känner för och vad vi tycker om saker och ting. Det var alltså syftet med skapandet av den här bloggen. Att våra åsikter kommer att publiceras och precis som det står högst upp när man kommer in på sidan, så kommer som att publiceras utan att cencureras och om det inte är er kopp av te. Så kan ni hur enkelt som helst klicka er ut ifrån vår sida.
Det här är inget forum där man ska diskutera saker. Det är en BLOGG som vi använder som substitut för en vanlig hederlig dagbok. Folk får väldigt gärna kommentera det som skrivs här. Men gör det då i kommentarsfältet och inte på msn. Och tro inte att vi tänker ta en diskussion om vi inte känner för det. För det är inte meningen att man ska behöva göra om saker man har skrivit i en blogg. Jag använder mig av det ordet väldigt ofta nu, men det är för att jag vill understryka att det är just en blogg och ingenting annat.
Och sen så tänker jag kommentera inlägget jag skrev om yttrandefrihet. I grund och botten skrev jag det inlägget för att tala om att det finns såna vänner som inte tycker att man ska få uttrycka sina åsikter osv. Och att ja ginte tycker att den tanken känns så bra. Jag skrev även min definition av hur man är svensk. Hur JAG tycker. Jag skrev ingenting om att det inte är okej att inte vara svensk, eller att man är en dålig eller sämre människa för att man inte är svensk. Ingenstans i mitt inlägg kommer ni att hitta ens en hint till det. Jag helt enkelt bara definierade min syn på en svensk. Svårare än så är det inte. Jag kunde lika gärna ha definierat någonting annat, tex. hur jag tycker man är om man är en dålig kompis. Men i det här fallet gjorde jag inte det.
Jag förstår inte varför folk tar illa upp/reagerar starkt på det. Jag är medveten om att det finns människor därute som har andra åsikter än vad jag har. Och det är helt okej. Verkligen. Jag tycker att man aldrig kan tycka fel. Sen att jag blev jämförd med Hitler och diverse andra hemska människor när jag sa det, är en annan femma. Men det här är min blogg. Där jag skriver hur JAG tycker. Punkt och slut. Inget mer med det. Jag tänker fortsätta skriva min syn på olika saker och ting, så länge jag känner att jag inte kränker en annan människa eller en vän. Och om det inte passar sig, är det ju väldigt tur att det lilla röda krysset finns uppe i högra hörnet.
Så som sagt, har någon någonting att säga, kommentera här och inte någon annanstans för jag tänker inte ta en diskussion. Jag kan läsa och ta in det ni tycker. Men mer än så är det inte. Skillnad hade varit om man satt och pratade och jag drog upp en sak jag tyckte, då får jag acceptera att det kanske blir en diskussion. Men här tänker jag fan inte acceptera det.
Och jag är besviken ovh arg för att visdsa människor inte kan hålla sig till sanningen utan måste behöva hitta på¨att någon annan har sagt saker, endast för att rädda sitt eget skinn. Det är jävligt äckligt tycker jag. Stå för vad du har sagt och tala alltid sanning så behöver du inte komma ihåg vad du har sagt sen. Allt blir så jävla mycket enklare då. Och G, du kan dra dit pepparn växer för dig vill jag inte veta av något mer.
J
Först och främst vill jag tala om att det här är min och fridas blogg. Där det är meningen att vi ska få skriva precis det vi känner för och vad vi tycker om saker och ting. Det var alltså syftet med skapandet av den här bloggen. Att våra åsikter kommer att publiceras och precis som det står högst upp när man kommer in på sidan, så kommer som att publiceras utan att cencureras och om det inte är er kopp av te. Så kan ni hur enkelt som helst klicka er ut ifrån vår sida.
Det här är inget forum där man ska diskutera saker. Det är en BLOGG som vi använder som substitut för en vanlig hederlig dagbok. Folk får väldigt gärna kommentera det som skrivs här. Men gör det då i kommentarsfältet och inte på msn. Och tro inte att vi tänker ta en diskussion om vi inte känner för det. För det är inte meningen att man ska behöva göra om saker man har skrivit i en blogg. Jag använder mig av det ordet väldigt ofta nu, men det är för att jag vill understryka att det är just en blogg och ingenting annat.
Och sen så tänker jag kommentera inlägget jag skrev om yttrandefrihet. I grund och botten skrev jag det inlägget för att tala om att det finns såna vänner som inte tycker att man ska få uttrycka sina åsikter osv. Och att ja ginte tycker att den tanken känns så bra. Jag skrev även min definition av hur man är svensk. Hur JAG tycker. Jag skrev ingenting om att det inte är okej att inte vara svensk, eller att man är en dålig eller sämre människa för att man inte är svensk. Ingenstans i mitt inlägg kommer ni att hitta ens en hint till det. Jag helt enkelt bara definierade min syn på en svensk. Svårare än så är det inte. Jag kunde lika gärna ha definierat någonting annat, tex. hur jag tycker man är om man är en dålig kompis. Men i det här fallet gjorde jag inte det.
Jag förstår inte varför folk tar illa upp/reagerar starkt på det. Jag är medveten om att det finns människor därute som har andra åsikter än vad jag har. Och det är helt okej. Verkligen. Jag tycker att man aldrig kan tycka fel. Sen att jag blev jämförd med Hitler och diverse andra hemska människor när jag sa det, är en annan femma. Men det här är min blogg. Där jag skriver hur JAG tycker. Punkt och slut. Inget mer med det. Jag tänker fortsätta skriva min syn på olika saker och ting, så länge jag känner att jag inte kränker en annan människa eller en vän. Och om det inte passar sig, är det ju väldigt tur att det lilla röda krysset finns uppe i högra hörnet.
Så som sagt, har någon någonting att säga, kommentera här och inte någon annanstans för jag tänker inte ta en diskussion. Jag kan läsa och ta in det ni tycker. Men mer än så är det inte. Skillnad hade varit om man satt och pratade och jag drog upp en sak jag tyckte, då får jag acceptera att det kanske blir en diskussion. Men här tänker jag fan inte acceptera det.
Och jag är besviken ovh arg för att visdsa människor inte kan hålla sig till sanningen utan måste behöva hitta på¨att någon annan har sagt saker, endast för att rädda sitt eget skinn. Det är jävligt äckligt tycker jag. Stå för vad du har sagt och tala alltid sanning så behöver du inte komma ihåg vad du har sagt sen. Allt blir så jävla mycket enklare då. Och G, du kan dra dit pepparn växer för dig vill jag inte veta av något mer.
J
Yttrandefrihet?
Känns som att det här har blivit en blogg som vi inte ville ha. Det får vi ta och ändra på. Jaa minsann.
Jag kan tala om att jag stör mig på såna personer som säger att man får tycka och tänka vad man vill. Så länge man håller käften. Vad är det för grej liksom?
Jag har en sån vän. Jag älskar henne. Det gör jag verkligen. Men vi tycker inte lika om speciellt mycket. Inte mycket alls faktiskt. Och när det bara är vi två, så pratar vi inte så mycket om det vi inte tycker lika om. Men när vi umgås i grupp, med flera människor alltså. Då blir det lätt diskussioner. Om invandring och hurvida man får säga neger eller inte. Jag tycker att man får säga neger. Så länge man inte säger det direkt i någons ansikte. "Din jävla neger", får man inte säga. Verkligen inte. Men om jag ska berätta något om en person, som var mörk. Då säger jag "Det var en neger". Och jag anser inte att det är något fel i det. Precis lika lite fel som när invandrare kallas svenskar för Bleking eller Svenne. Så tycker jag. Men det tycke inte hon.
Och sen så tycker jag att vi borde stoppa invandringen. För att vi har så pass mycket folk redan i det här landet, som behöver hjälp. Och om vi inte ens kan ta hand om dom som redan bor på gatorna och lever på att tigga pengar i en seveneleven-mugg. Hur ska vi då kunna ta hand om alla vi släpper in? Hjälp dig själv innan du hjälper andra. Så säger alla psykologer man går till. Att man måste kunna må bra själv, innan man kan göra en insats för någon annan människas liv. Så borde det vara med Sverige också. Att landet ska må helt bra först. Och SEN hjälpa andra. Visst att Sverige har det bra om man jämför med vissa andra länder. Men absolut inte så bra som vi skulle kunna ha det om vi fokuserade oss på oss själva först. Själviskt, kanske. Men det är så det är. Man måste tänka på sig själv först för att överleva. Men så tycker inte hon.
Jag tycker heller inte att man kan kalla sig svensk, om man inte har svenska föräldrar. Även om man är född i Sverige. Jag har en kompis vars föräldrar är svenska båda två. Men han råkade bli född när dom var på semester i Italien. Inte fan är han italiensk för det? Nej, han är svensk för hans föräldrar är svenska. Så tycker jag. Och jag tycker att dom som är adopterade, inte heller kan kalla sig för svensk. För deras bilogiska för'ldrar var förmodligen inte svenska. Men så tycker inte hon. Hon tycker att så länge man bor i landet så kan man kalla sig svensk. Även om man varken kan förstå eller göra sig förstådd med det svenska språket.
Jag vet vad hon tycker för att hon säger det till mig. Hon tycker att hon får säga vad hon vill till mig om vad hon tycker. Och jag ska bara lyssna och ta emot. Men om jag öppnar käften och talar om vad jag tycker. Då jävlar tar det hus i helvete. Då ska jag minsann bara acceptera och respektera att hon har något emot vad jag tycker. Iochmed det, även hålla käften och inte yttra mina tankar eller åsikter.
Då undrar jag bara. Vad hände med yttrandefriheten i det här landet? Jag får tro, tycka och anse vadfan jag vill. Så länge jag inte förnedrar en annan människa. Och det gör inte jag. Men jag trodde att när man var vänner ska man kunna uttrycka sig hur man vill. Det tycker tydligen inte hon.
Jag stör mig sjukt mycket på det här. Och jag tänker aldrig hålla käften bara för att hon råkar vara i samma rum,. För hon är varken en invandrare/neger eller adopterad. Hon är svensk.
/ J
Jag kan tala om att jag stör mig på såna personer som säger att man får tycka och tänka vad man vill. Så länge man håller käften. Vad är det för grej liksom?
Jag har en sån vän. Jag älskar henne. Det gör jag verkligen. Men vi tycker inte lika om speciellt mycket. Inte mycket alls faktiskt. Och när det bara är vi två, så pratar vi inte så mycket om det vi inte tycker lika om. Men när vi umgås i grupp, med flera människor alltså. Då blir det lätt diskussioner. Om invandring och hurvida man får säga neger eller inte. Jag tycker att man får säga neger. Så länge man inte säger det direkt i någons ansikte. "Din jävla neger", får man inte säga. Verkligen inte. Men om jag ska berätta något om en person, som var mörk. Då säger jag "Det var en neger". Och jag anser inte att det är något fel i det. Precis lika lite fel som när invandrare kallas svenskar för Bleking eller Svenne. Så tycker jag. Men det tycke inte hon.
Och sen så tycker jag att vi borde stoppa invandringen. För att vi har så pass mycket folk redan i det här landet, som behöver hjälp. Och om vi inte ens kan ta hand om dom som redan bor på gatorna och lever på att tigga pengar i en seveneleven-mugg. Hur ska vi då kunna ta hand om alla vi släpper in? Hjälp dig själv innan du hjälper andra. Så säger alla psykologer man går till. Att man måste kunna må bra själv, innan man kan göra en insats för någon annan människas liv. Så borde det vara med Sverige också. Att landet ska må helt bra först. Och SEN hjälpa andra. Visst att Sverige har det bra om man jämför med vissa andra länder. Men absolut inte så bra som vi skulle kunna ha det om vi fokuserade oss på oss själva först. Själviskt, kanske. Men det är så det är. Man måste tänka på sig själv först för att överleva. Men så tycker inte hon.
Jag tycker heller inte att man kan kalla sig svensk, om man inte har svenska föräldrar. Även om man är född i Sverige. Jag har en kompis vars föräldrar är svenska båda två. Men han råkade bli född när dom var på semester i Italien. Inte fan är han italiensk för det? Nej, han är svensk för hans föräldrar är svenska. Så tycker jag. Och jag tycker att dom som är adopterade, inte heller kan kalla sig för svensk. För deras bilogiska för'ldrar var förmodligen inte svenska. Men så tycker inte hon. Hon tycker att så länge man bor i landet så kan man kalla sig svensk. Även om man varken kan förstå eller göra sig förstådd med det svenska språket.
Jag vet vad hon tycker för att hon säger det till mig. Hon tycker att hon får säga vad hon vill till mig om vad hon tycker. Och jag ska bara lyssna och ta emot. Men om jag öppnar käften och talar om vad jag tycker. Då jävlar tar det hus i helvete. Då ska jag minsann bara acceptera och respektera att hon har något emot vad jag tycker. Iochmed det, även hålla käften och inte yttra mina tankar eller åsikter.
Då undrar jag bara. Vad hände med yttrandefriheten i det här landet? Jag får tro, tycka och anse vadfan jag vill. Så länge jag inte förnedrar en annan människa. Och det gör inte jag. Men jag trodde att när man var vänner ska man kunna uttrycka sig hur man vill. Det tycker tydligen inte hon.
Jag stör mig sjukt mycket på det här. Och jag tänker aldrig hålla käften bara för att hon råkar vara i samma rum,. För hon är varken en invandrare/neger eller adopterad. Hon är svensk.
/ J
Hallo, hey! What's your name?
Tja.
Helgen har som Jessica redan sagt, jättemysig. Förutom att jag jobbade i lördags, och var jättetrött. Så tänkte därför ha stannat hemma, vilket jag gjorde. Tills dom ringde och sa att dom ville till Felle. Då kände jag att det var nog med hemmasittandet.
Jävla tur att jag följde med, för fan vad mysigt det var. Och satan vilken lägenhet, hade jag bott där, hade jag aldrig lämnat den.
Gårdagen spenderades i Malins soffa, med American pie-Naked Mile, sushi, chips och Mario party4.
Myshelg alltså, med mysfolk.
Nu sitter jag hemma hos min mamma. Min kära, underbara, lilla mamma. Ska sova här, underbart med min egna säng. Kan ta upp hur mycket plats jag vill. Brabrabrabra
Nu, klippa mamma och sen spela 500.
/F
Helgen har som Jessica redan sagt, jättemysig. Förutom att jag jobbade i lördags, och var jättetrött. Så tänkte därför ha stannat hemma, vilket jag gjorde. Tills dom ringde och sa att dom ville till Felle. Då kände jag att det var nog med hemmasittandet.
Jävla tur att jag följde med, för fan vad mysigt det var. Och satan vilken lägenhet, hade jag bott där, hade jag aldrig lämnat den.
Gårdagen spenderades i Malins soffa, med American pie-Naked Mile, sushi, chips och Mario party4.
Myshelg alltså, med mysfolk.
Nu sitter jag hemma hos min mamma. Min kära, underbara, lilla mamma. Ska sova här, underbart med min egna säng. Kan ta upp hur mycket plats jag vill. Brabrabrabra
Nu, klippa mamma och sen spela 500.
/F
GE HIT MITT KORT
Tjululuuuuuluuu!!
Den här helgen har det varit mysfaktor tusen på. Har umgåtts med dom människorna som står mig närmast och som jag trivs bäst med. Kan det bli bättre? Nej.
I fredags var det ugång på ingång. Jag och Anette började hemma hos mig med middag och singstar. Sen åkte vi och mötte Bk och tog oss vidare till nivå 22. Eller ska jag säga till "baren som har en väldigt mysigt takterass"? Ha ha. Dit kom även Robin och Felle. När vi hade fått i oss tillräckligt med alkohol för att känna oss så pass rika att vi kunde betala 100 kr i inträde, begav vi oss till Toxic. Där vi blev varmt välkomna av vakten som sa att det "är mycket trevligare att släppa in folk som oss med tatueringar och piercingar, istället för alla 'mainstream' människor som hänger där." Skitställe egentligen och rätt så dyr cider och öl. Men vi rockade sockarna av alla brats på dansgolvet. Och trots att jag fortfarande har ont i foten och haltar som en skev get, så hade jag askul och det vet jag att dom andra också hade. För det har dom sagt. Vi hann även med fyllekäk på donken och Robin lärde upp snubben som stod i kassan för att han var efterbliven och inte kunde sitt jobb. Sen buss till farsta strand och taxi därifrån upp hit. Vi somnade som stenar.
Lördagen var till en början väldigt seg. Jag satt och gjorde absolut ingenting hela dagen. Och jag hade bestämt mig på fredagen att jag absolut inte skulle gå ut eller något. Men som alltid när jag piggnar till så ångrar jag mig. Så jag fräshade till mig och Robin kom hit. Vi tog oss till skogås och mötte upp Kerem och Felle och gick hem till mig och sjöng singstar. Helt plötsligt fick vi för oss att åka hem till Felle på stureplan. När vi kom dit lagade hon mat åt oss och efter det så sjöng vi lite mer singstar. Hela natten. Vi började sjunga kanske någon gång vid ett. Vid fem kom vi i sängen. Sjukt roligt osv. Vattensäng is the shit, mhmm. Vi sov fyra pers i en sån och herregud vad mysigt det var. Trots att jag vaknade varje gång jag skulle vända mig om.
Felle väckte oss elva imorse och då hade hon varit och handlat färska frallor och dukat fram frukost till oss. Underbar kvinna det där alltså. Kanske skulle satsa på att gifta sig med henne. Måste se till att bli lesbisk först bara. Ha ha. Nu sitter jag och Robin här och försöker ta oss ork till att städa iordning här i vår svinstia. Sedan ska vi ta oss och handla mat som vi ska laga och bjuda Felle på. Grillad kyckling, potatissallad och grönsaker minsann. Mysigt. Jag ska även försöka flörta mig in så vi kan köpa lite gottmys till ikväll när vi ska kolla på fucking åmål.
VAD SKULLE DINA SKRISKOR GÖRA I MITT RUM?
Haha. Nu blire rökpaus och sen städning. Vi hörs när vi hörs.
Puss och pill. Vart du vill.
Den här helgen har det varit mysfaktor tusen på. Har umgåtts med dom människorna som står mig närmast och som jag trivs bäst med. Kan det bli bättre? Nej.
I fredags var det ugång på ingång. Jag och Anette började hemma hos mig med middag och singstar. Sen åkte vi och mötte Bk och tog oss vidare till nivå 22. Eller ska jag säga till "baren som har en väldigt mysigt takterass"? Ha ha. Dit kom även Robin och Felle. När vi hade fått i oss tillräckligt med alkohol för att känna oss så pass rika att vi kunde betala 100 kr i inträde, begav vi oss till Toxic. Där vi blev varmt välkomna av vakten som sa att det "är mycket trevligare att släppa in folk som oss med tatueringar och piercingar, istället för alla 'mainstream' människor som hänger där." Skitställe egentligen och rätt så dyr cider och öl. Men vi rockade sockarna av alla brats på dansgolvet. Och trots att jag fortfarande har ont i foten och haltar som en skev get, så hade jag askul och det vet jag att dom andra också hade. För det har dom sagt. Vi hann även med fyllekäk på donken och Robin lärde upp snubben som stod i kassan för att han var efterbliven och inte kunde sitt jobb. Sen buss till farsta strand och taxi därifrån upp hit. Vi somnade som stenar.
Lördagen var till en början väldigt seg. Jag satt och gjorde absolut ingenting hela dagen. Och jag hade bestämt mig på fredagen att jag absolut inte skulle gå ut eller något. Men som alltid när jag piggnar till så ångrar jag mig. Så jag fräshade till mig och Robin kom hit. Vi tog oss till skogås och mötte upp Kerem och Felle och gick hem till mig och sjöng singstar. Helt plötsligt fick vi för oss att åka hem till Felle på stureplan. När vi kom dit lagade hon mat åt oss och efter det så sjöng vi lite mer singstar. Hela natten. Vi började sjunga kanske någon gång vid ett. Vid fem kom vi i sängen. Sjukt roligt osv. Vattensäng is the shit, mhmm. Vi sov fyra pers i en sån och herregud vad mysigt det var. Trots att jag vaknade varje gång jag skulle vända mig om.
Felle väckte oss elva imorse och då hade hon varit och handlat färska frallor och dukat fram frukost till oss. Underbar kvinna det där alltså. Kanske skulle satsa på att gifta sig med henne. Måste se till att bli lesbisk först bara. Ha ha. Nu sitter jag och Robin här och försöker ta oss ork till att städa iordning här i vår svinstia. Sedan ska vi ta oss och handla mat som vi ska laga och bjuda Felle på. Grillad kyckling, potatissallad och grönsaker minsann. Mysigt. Jag ska även försöka flörta mig in så vi kan köpa lite gottmys till ikväll när vi ska kolla på fucking åmål.
VAD SKULLE DINA SKRISKOR GÖRA I MITT RUM?
Haha. Nu blire rökpaus och sen städning. Vi hörs när vi hörs.
Puss och pill. Vart du vill.
Vänskap eller inte vänskap?
Ni vet såna där kompisar, som hör av sig när det passar dom? Såklart nivet. Alla måste ha minst en sån person i sitt liv. En sån man stör sig på tills man nästan ruttnar och vill grina av frustration. Men en sån man ändå klamrar sig fast på som en blodigel. Utan någon som helst egentlig anledning. Man klamrar sig bara fast för att. För att man är dumihuvudet. Skickar tusen sms och ringer femtioelva gånger. Bara för att bli påmind om att "just det, fan, jag kan inte höra av mig först för då gills det inte". Jag hatar mig själv för att jag är en "fastklamrare". Jag har mer än en kompis som är sådär. Och jag blir galen både på mig själv och på dom. För att vi har ett sånt vänskapsförhållande. Om det ens är ett ord.
Jag har bestämt mig nu iallafall. För att utföra ett av mina expiriment som jag ibland får för mig att göra. Men det här ska jag slutföra in i det sisa. Jag tänker sluta höra av mig till alla dom, som jag vet aldrig hör av sig till mig. Jag tänker inte göra minsta lilla ansträngning till att ha en relation. Så ska vi se om det blir något prat överhuvudtaget. Blir det inte det så tänker jag se på dom vänskaperna som avslutade. Jag behöver inte vänner som bara hör av sig ibland. Eller som man aldrig pratar med om man inte hör av sig först. Det känns lite uttjatat och jag vill inte vara en sån, som vet att vi är vänner bara för att jag håller "lågan" uppe. Istället kan jag hålla mig till dom vännerna jag vet att jag har en ömsesidig relation till.
Och en annan sak också. S.k. vänner som man inte kan lita på. Det är också äckligt. Såna som ljuger en rätt upp i ansiktet och tror att man går på det. Det är så hemskt. Ser jag ut som en idiot eller? Tror dom inte att sanningen kommer fram tillslut ändå? Det är alltid bäst att tala sanning för då behöver man aldrig komma ihåg vad man har sagt. Visst, vita lögner och sånt, tar man väl till då och då. Men när det kommer till såna lögner som jag ibland tror dom tror själva är sanna. då är det bara hemskt.
Har ni också några såna vänner? Som aldrig hör av sig eller ljuger?
Isåfall tycker jag att ni också ska ta er i kragen och strunta i dom!
J
Jag har bestämt mig nu iallafall. För att utföra ett av mina expiriment som jag ibland får för mig att göra. Men det här ska jag slutföra in i det sisa. Jag tänker sluta höra av mig till alla dom, som jag vet aldrig hör av sig till mig. Jag tänker inte göra minsta lilla ansträngning till att ha en relation. Så ska vi se om det blir något prat överhuvudtaget. Blir det inte det så tänker jag se på dom vänskaperna som avslutade. Jag behöver inte vänner som bara hör av sig ibland. Eller som man aldrig pratar med om man inte hör av sig först. Det känns lite uttjatat och jag vill inte vara en sån, som vet att vi är vänner bara för att jag håller "lågan" uppe. Istället kan jag hålla mig till dom vännerna jag vet att jag har en ömsesidig relation till.
Och en annan sak också. S.k. vänner som man inte kan lita på. Det är också äckligt. Såna som ljuger en rätt upp i ansiktet och tror att man går på det. Det är så hemskt. Ser jag ut som en idiot eller? Tror dom inte att sanningen kommer fram tillslut ändå? Det är alltid bäst att tala sanning för då behöver man aldrig komma ihåg vad man har sagt. Visst, vita lögner och sånt, tar man väl till då och då. Men när det kommer till såna lögner som jag ibland tror dom tror själva är sanna. då är det bara hemskt.
Har ni också några såna vänner? Som aldrig hör av sig eller ljuger?
Isåfall tycker jag att ni också ska ta er i kragen och strunta i dom!
J
TACK
Jag pluggar inte. Men däremot kommer Tomtom från jobbet. :D:D Underbara människa.
/F
Hej hopp, gummisnopp?
Sitter här själv i radhuset, Jessica är ju på skiva. Och fan vad jag ångrar, att jag inte har Samira ikväll också. Det här är så sjukt läskigt, att det finns inte. Måste sätta mig en våning upp, nu har jag liksom källaren och gatan att titta mot. INTE att rekomendera en mörkrädd.
Jag har prov imorrn, ett ganska stort. Har jag börjat plugga? Nej!
Är så arg på mig själv, att jag gör så här. Bara för att det har gått bra alla andra gånger, så behöver det inte göra det nu. Bajs.
Sen mår jag rätt dåligt också, har ont i halsen och snorar. Hoppas lite på att vakna upp pangförkyld imorrn, så jag kan vara hemma.:P Men det lär väl inte hända.
Nypiercad är jag också, snakebite. Gjorde ont som satan, och ser lite konstigt ut just nu. Olika stora kulor, hade bara en stav hemma och den hade enorm kula, sen är det lite svullet nu. Men jag tror det var värt. Om inte, så var den gratis. Då har jag ju iaf inte slösat massa pengar, om jag tar ut den.
Nej, nu är klockan tre minuter över tio. Ska ta datorn, böckerna och mig själv och gå upp. Plugga WOHO
/F
Studentskiva
Ikväll ska jag på studentskiva. Fryshusets skrivare och teaterelever ska snart ta studenten. Jag gick i deras klass förut. Första gången jag gick på gymnasiet. Jag är sjukt stolt över dom som stannade kvar och slet sig igenom tre år på den skolan. Fyfan vad stolt jag är. Och fy satan vad roligt det ska bli att få träffa alla igen. minsann. Party ikväll då. Med noll pengar. Men fan vad party det kommer bli ändå. Robinälskling följer med mig. Ho ho. Fast undra hur min fot kommer att må efter ikväll. Men man får stå ut litegrann ju.
J
J
Har man gått och blivit lite tråkig kanske?
Jag vet inte om det är för att jag har blivit 400 dagar äldre eller om det är för att vi bosatt oss själva i ett radhus. Men jag känner mig gammal och lite tråkig nästan. Eller inte tråkig, men ni fattar. Jag har supit mig full på riktigt endast en av dagarna vi bott här och dom andra dagarna av helgerna har jag endast varit lite smålullig om en det. Jag har istället bara uppskattat bra sällskap och att få umgås med mina vänner utan att behöva göra mig till.
Spelat kort, lyssnat på apgammal musik, sovit allihopa i samma säng osv. Lagat middag och äta tillsammans och allt sånt. Jag har uppskattat det som fan och trivs jättemycket.
Men vadfan. Vad hände med peppen och partykänslan? Näe minsann, på fredag är det att bli aprak som gäller. Inget jävla smygdrickande och smuttande nu inte. Jag är förfan bara 19 år. Jag ska parta sönder nu. Allt mysigt är såklart uppskattat också. Men det hinner jag spendera mina helger på när jag blir grå och skruttig.
J
Spelat kort, lyssnat på apgammal musik, sovit allihopa i samma säng osv. Lagat middag och äta tillsammans och allt sånt. Jag har uppskattat det som fan och trivs jättemycket.
Men vadfan. Vad hände med peppen och partykänslan? Näe minsann, på fredag är det att bli aprak som gäller. Inget jävla smygdrickande och smuttande nu inte. Jag är förfan bara 19 år. Jag ska parta sönder nu. Allt mysigt är såklart uppskattat också. Men det hinner jag spendera mina helger på när jag blir grå och skruttig.
J
KUK
Broes before hoes
Eller inte.
Något av det värsta och mest äckliga som finns, är "vänner" som bara finns där när det passar dom. Såna som säger att man är vänner men som inte håller på det i praktiken. Såklart syftar jag på en viss person.
Jag har känt personen i flera år, men vi blev inte vänner på riktigt förrän typ ett år sen eller något. Och allt var bra och vi umgicks osv osv. Sen blev han tillsammans med sitt ex igen och då plötsligt slutade han höra av sig och svarade inte på varken samtal eller sms. Tills det blev knackigt mellan dom igen. Då passade man plötsligt igen. Och såklart, så var jag så jävla dum och ba "ah men visst vi träffas" och all sån shit som man gör och säger när man tycker om en person och vill ha den i sitt liv. Nu på senaste har vi inte träffats någonting alls och knappt ens pratat med varandra. Man kan ju undra vad det är som är viktigare än att höra av sig och prata med sina vänner den här gången?
Nu är grejen den att jag vet att han ska träffa sitt ex imorgon igen. När vi egentligen skulle ha setts.
"Kan vi ses på torsdag istället, en viktig sak kom upp" lät det. Och okej om det faktiskt hade varit något viktigt på riktigt, men när jag vet vad det är han ska göra, blir jag bara arg och frustrerad över att han tycker att hon är viktigare än vår vänskap. När det är jag som stället upp för honom alla gånger hon förstört honom, Jag som har torkat tårar, tagit hand om snefyllor och sett till att han äter ordentligt för att inte förfalla helt och hållet. Och så bara för att hon, den jävla fittan, hör av sig. Så spelar ingenting annat någon roll. Visst, nu vet han inte om att jag vet. Men jag har fått veta det av en säker källa och det är så jävla sjukt. Att han inte kan stå för vad det är för något som "dykt" upp och som gör att han måste skjuta på att vi ska ses ännu en gång.
Jag slår vad om att om dom blir tillsammans igen kommer det att bli samma visa igen. Han kommer sluta höra av dig och sluta svara. Bara för att hon säger det. "Träffa inte den och den och pratar inte med den och den" Så kommer det att låta. Jag vet det. Och jag är helt hundra på att fler än jag stör sig på det. Men det är så jävla absurt att man låter killen hålla på som han gör. När man vet att han bara förstör för både sig själv och alla hans vänner.
Men nu tänker jag mest att "fine. vill han förstöra sitt liv igen och låta henne styra över honom så får han göra det". Jag vet iallafall att jag inte tänker finnas kvar sen när det passar sig igen. Jag hoppas att ja ginte är den enda som tänker så. För hur kul är det att vara vän med någon som bara vill ha en vänskap på sina villkor? Nej, ner i papperskorgen blir det med honom för min del isåfall.
Punkt och slut
Fuk
Min mormor har fått cancer.
Cancer cancer cancer
Visserligen en sort som hon kan leva med, men det är inte säkert.
Sen är det en sort, som dom för det mesta inte gör något åt. Hur fan tänker dom där?
Läkarfittor.
/F
Cancer cancer cancer
Visserligen en sort som hon kan leva med, men det är inte säkert.
Sen är det en sort, som dom för det mesta inte gör något åt. Hur fan tänker dom där?
Läkarfittor.
/F
Kramp i pullan...
hur känns det egentligen? Tommy vore tacksam för svar.
Vi har nu flyttat in i radhuset där vi kommer att vara bosatta det närmsta halvåret. Det har vi firat med att supa oss fulla i helgen. Har haft några människor här osv osv. Haft rullstolspromenader med hunden på fyllan, då jag är helt invalido för mitt klantarsle har brutit foten. Kul och allt sånt trevligt.
Mindre trevligt att vi har knökat ihop oss fyra pers där bara en utav oss saknar rumpa, i en två pers säng. I natt var jag dock så pass borta att jag sov som en idiot oavsett vad. Kanske fick någon en slänga av gipset men jag skiter it :) har sovit bättre i natt än på länge.
Vi ser ut som riktiga indiepoeter när vi sitter här runt vårt ovala brundaskiga bord och kedjeröker under taklampan som är lite mer modern än bordet. Vi lyssnar även på djup musik och har ovårdat hår och sånt ni vet. Äter snabbmakaroner med bacon och felix ketchup och blandar allt direkt i kastrullen. Fancy och high-life som jag hört att man säger nuförtiden. Jag trivs iallafall som fisken i vattnet och handen i vanten och... penisen i fittan.
Hoho, verkar som att vi verkligen inte har några läsare alls överhuvudtaget, vi som faktiskt ville gå in i det här helhjärtat. Härmed kan jag ju iallaflal lova alla våra noll läsare, att det kommer att bli bilder också. Mycket bilder, har ni tur och lär er kommentera kanske vi tillochmed slänger in lite mjukporr. Ha ha.
Pill i stjärten
/ J
Vi har nu flyttat in i radhuset där vi kommer att vara bosatta det närmsta halvåret. Det har vi firat med att supa oss fulla i helgen. Har haft några människor här osv osv. Haft rullstolspromenader med hunden på fyllan, då jag är helt invalido för mitt klantarsle har brutit foten. Kul och allt sånt trevligt.
Mindre trevligt att vi har knökat ihop oss fyra pers där bara en utav oss saknar rumpa, i en två pers säng. I natt var jag dock så pass borta att jag sov som en idiot oavsett vad. Kanske fick någon en slänga av gipset men jag skiter it :) har sovit bättre i natt än på länge.
Vi ser ut som riktiga indiepoeter när vi sitter här runt vårt ovala brundaskiga bord och kedjeröker under taklampan som är lite mer modern än bordet. Vi lyssnar även på djup musik och har ovårdat hår och sånt ni vet. Äter snabbmakaroner med bacon och felix ketchup och blandar allt direkt i kastrullen. Fancy och high-life som jag hört att man säger nuförtiden. Jag trivs iallafall som fisken i vattnet och handen i vanten och... penisen i fittan.
Hoho, verkar som att vi verkligen inte har några läsare alls överhuvudtaget, vi som faktiskt ville gå in i det här helhjärtat. Härmed kan jag ju iallaflal lova alla våra noll läsare, att det kommer att bli bilder också. Mycket bilder, har ni tur och lär er kommentera kanske vi tillochmed slänger in lite mjukporr. Ha ha.
Pill i stjärten
/ J
KILLAR
KNULLA ALLA BRUDAR!! WOOOOOHOO WOOOHO
Fan, vad nice
Fan, vad nice
Magic
Usch och fy. Det är inte lätt att vara rå och elak, när man är lika känslig som en treåring i sandlådan.
Jag syftar självklart på inlägget nedanför, som min fina, älskade, underbara Jessica har skrivit.
Eftersom vi inte, egentligen är sånna där känslosaker.. Tänker jag använda mig av latin, och säga DITO. Ett fett jävla dito.
Jag vill inte sitta och skriva precis det du skrivit, men med lite andra ord.
Men jag kan säga, att jag älskar dig så mycket, att det gör ont i hjärtat.
När du mår dåligt, är jag på botten av världen.
När du är glad, är jag i himlen.
Ja, du behöver aldrig tveka över, att du inte betyder detsamma för mig.
Jag skulle gå sönder utan dig /F
Jag syftar självklart på inlägget nedanför, som min fina, älskade, underbara Jessica har skrivit.
Eftersom vi inte, egentligen är sånna där känslosaker.. Tänker jag använda mig av latin, och säga DITO. Ett fett jävla dito.
Jag vill inte sitta och skriva precis det du skrivit, men med lite andra ord.
Men jag kan säga, att jag älskar dig så mycket, att det gör ont i hjärtat.
När du mår dåligt, är jag på botten av världen.
När du är glad, är jag i himlen.
Ja, du behöver aldrig tveka över, att du inte betyder detsamma för mig.
Jag skulle gå sönder utan dig /F
Genom eld och vatten
Jag trillade in på lite olika bloggar alldeles nyss. Det stod saker som att världen inte är en plats värd att leva på och att människor är dumma och opålitliga. Läste även saker som att människorna som bloggade, påstod sig inte ha några vänner. Inte en endaste som förstår ens problem, inte en ynka lilla vän, som tar sig tid att lyssna. Först tänkte jag att det där måste vara ren jävla bullshit. Det finns alltid alltid någon, som kan tänka sig ta sig tid att lyssna och iallafall försöka förstå. Men tänk om det inte är så enkelt för alla? Även om det låter självklart i, iallafall mina öron, att alltid ha någon. Så kanske det inte är det.
Visst, jag har också varit i den mörka delen och sagt att världen är ful och mörk och dum och fan och hans moster. Jag har också velat "flyga iväg med mina änglavänner till en ljusare plats" och ni vet allt det där skitsnacket man höll på med när man var fjorton och tyckte det snyggaste plagg man hade var armstrumpan som dolde alla ärr alternativt nya sår man skaffat sig. Idag kan jag inte låta bli att skratta åt mig själv, då. Jag skrattar tills när gråter och nästan kissar på mig. För jag var så otroligt dum och patetisk och trodde jag kunde hela världen. Ha ha ha. Inte en chans att jag gjorde det.
Men nu till min egentliga tanke bakom det här inlägget. Jag vill tacka min bästa vän, andra halva och min luft. Frida Svensson. För att hon finns. För att hon är den människan som finns för mig, oavsett vad klockvisarna står på, vilken dag eller månad eller år det är. Hon finns där alltid lika självklar som syret jag andas in och koldioxiden jag andas ut.
Jag har haft såna vänner förut. Har jag trott iallafall. Jag har haft vänner jag kallat för änglar och som jag ristat in bokstäver i huden för. Jag har skrivit de vackraste ord och meningar till dem. Men jag och Frida. Min symbioshalva. Vi är mer än ord, vi är handlingar. Och det tror jag är det viktigaste man kan ha. Någon som både uttalar orden, och dessutom gör dom till verklighet. Säger hon att hon ställer upp, gör hon det också.
Det finns ingenting jag inte säger till henne. Hon kan mig utan och innan. Och jag hoppas att hon känner likadant tillbaka. Vi delar allt som om vi vore gifta. Kissa i samma buske. Bajsa och raka fittan i samma rum samtidigt. Allt ni kommer och tänka på när ni hör "vi delar allt", det gör vi.
Och jag kan aldrig någonsin förklara för någon, vad den människan betyder för mig. Vad den relationen och vänskapen gör för mig. Mer än ni någonsin kommer att inse.
Jag önskar att alla kunde ha en sådan vänskap. Men inte med Frida, för hon är min. Och rör ni henne, då jävlar ska jag jaga er med blåslampa tills ni skiter på er av skräck. Ha ha. Jag är allvarlig. Hon är min.
Så, tack, älskling. För att du är den människan för mig. Som alltid lyssnar och förstår.
Jag älskar dig.
/ J
