Jag älskar dig
Håna oss. Vi rör oss. Ni står still.
Vad fan är det för fel på människor?
Jag förstår inte grejen. Vad är det som är så jävla svårt med att vara ärlig? Och hur fan kan man sova gott om natten med vetskapen om att man ljugit en person man kollat i ögonen utan att ens blinka? Jag vet inte hur alla andra fungerar. Men tycker jag om någon. Och betyder någon någonting för mig. Så ljuger jag inte. Och absolut aldrig när man blir ställd mot väggen och får "Kolla mig i ögonen och tala sanning" uppkört i fejjan. Sånt gör man inte.
Och varför får man ens för sig att säga något, till någon man vet med all säkerhet kommer att förvränga saken och sprida ut det till folk? Att det sedan börjar gå ett fittfalskt rykte på jobbet, är ju också bara helt extremt absurt. Det känns verkligen som att komma innanför dörrarna på lågstadiet igen när man kliver in på VI matdax i hökarängen. Det är samma lukt, samma falska luft som flyger över en som en äcklig jävla oas. Fan vad jag är trött. Så otroligt sjukt jävla trött, på att människor som ska föreställa 20+, inte har lärt sig hur man beter sig som folk.
Jag kanske är naiv och otroligt lättlurad. Men i min värld, så trodde jag att när man jobbar på ett ställe med människor som är nästan alla minst tre år äldre, så skulle jag vara den minst mogna och den mest barnsliga osv osv. Men mentalt kan jag helt ärligt säga att både jag och älskade bk, är ljusår före alla på det där äckliga jävla stället.
Och ja, jag svär fan skitmycket i det här inlägget. Men jag är så frustrerad att jag helst av allt skulle vilja kasta en fet jävla sten genom en busskur. Otroligt omoget och otroligt onödigt. Men så jävla sant.
När man tror att man kan lita på någon och så uppenbarar sig motsatsen snabbare än blixten. När man öppnar sig för en människa och blottar sin själ sakta men säkert, och inte får någon som helst respekt tillbaka. Det är då jag tappar tron på mänskligheten. Är det bara jag och Frida som blev uppfostrade ordentligt här i världen? Lärde föräldrarna inte sina barn skillnaden på rätt och fel? Har dom alltid varit såhär körda eller var det något som gick snett på vägen? Ibland undrar man. Idag undrar jag extra mycket. Och inte fan finns det något bra svar.
Nu ska jag sätta mig och lyssna på nostalgimusik för att känna mig lite säker i själen tills Frida kommer hem. Jag vågar fan inte lyfta mig ur fläcken. Herregud. Jag kommer aldrig kunna bo helt ensam.
foad. Eller fuck off and die. Som man också kan säga.
Du gamla, du fria
Jag måste säga att jag är besviken, mycket besviken på svenska folket.
På Sveriges nationaldag, är det meningen att vi ska fira Sverige. Vi ska göra svenska saker, så som att sjunga nationalsång och svenska folksånger, om det ska dansas ska det vara svensk folkdans, ni förstår vad jag menar.
Men istället för allt det här, har vi gjort om den 6:e juni till en multikulturell dag. Tro nu inte att jag är rasist, för det är jag verkligen inte (tycker inte ens att jag ska behöva säga en sån sak, men när min kära Jessica misstolkades så hårt. Är det bäst att vara på den goda sidan).
Men när det ska dansas andra länders folkdanser, och sånger. då har det gått för långt. Vi har tagit den här dagen, och använder den för att visa att vi inte är ett rasistiskt land. Vilket jag inte förstår, 6:e juni har aldrig varit en menad rasistisk dag. Sen att högerextrimisterna är dumma och ska demonstrera just då, det kan man inte hjälpa. Och det ändrar inte på sig bara för att vi har "Bolivisk dans".
Det är Sveriges dag, det är Sverige som ska firas, inget annat. Det är en dag om året, som vi verkligen ska fira det här landet, tycker att vi ska göra det varje dag iofs, men just den 6:e juni ska fira med bravur. Och det ska banne mig göras med svensk mannér!
Tro nu inte att jag tycker att alla utländska människor ska sitta inne den dagen, för det tycker jag verkligen inte. Jag tycker att dom ska fira precis lika mycket som oss, men på vårat sätt.
Jag säger inte heller att det är de utländskas fel, för det är det inte. Utan det är svenska folket som är för fega, för att stå för sitt land en endaste jävla liten dag.
/F
På Sveriges nationaldag, är det meningen att vi ska fira Sverige. Vi ska göra svenska saker, så som att sjunga nationalsång och svenska folksånger, om det ska dansas ska det vara svensk folkdans, ni förstår vad jag menar.
Men istället för allt det här, har vi gjort om den 6:e juni till en multikulturell dag. Tro nu inte att jag är rasist, för det är jag verkligen inte (tycker inte ens att jag ska behöva säga en sån sak, men när min kära Jessica misstolkades så hårt. Är det bäst att vara på den goda sidan).
Men när det ska dansas andra länders folkdanser, och sånger. då har det gått för långt. Vi har tagit den här dagen, och använder den för att visa att vi inte är ett rasistiskt land. Vilket jag inte förstår, 6:e juni har aldrig varit en menad rasistisk dag. Sen att högerextrimisterna är dumma och ska demonstrera just då, det kan man inte hjälpa. Och det ändrar inte på sig bara för att vi har "Bolivisk dans".
Det är Sveriges dag, det är Sverige som ska firas, inget annat. Det är en dag om året, som vi verkligen ska fira det här landet, tycker att vi ska göra det varje dag iofs, men just den 6:e juni ska fira med bravur. Och det ska banne mig göras med svensk mannér!
Tro nu inte att jag tycker att alla utländska människor ska sitta inne den dagen, för det tycker jag verkligen inte. Jag tycker att dom ska fira precis lika mycket som oss, men på vårat sätt.
Jag säger inte heller att det är de utländskas fel, för det är det inte. Utan det är svenska folket som är för fega, för att stå för sitt land en endaste jävla liten dag.
/F
Det är är våran blogg. Inget jävla forum
Jag har lite olika saker jag tänker ta upp i det här inlägget. Jag är både lite besviken och lite arg. Besviken för att man inte kan lita på folk och arg för att folk inte förstår grejen med att få yttrycka sig själv utan att behöva bli påhoppad.
Först och främst vill jag tala om att det här är min och fridas blogg. Där det är meningen att vi ska få skriva precis det vi känner för och vad vi tycker om saker och ting. Det var alltså syftet med skapandet av den här bloggen. Att våra åsikter kommer att publiceras och precis som det står högst upp när man kommer in på sidan, så kommer som att publiceras utan att cencureras och om det inte är er kopp av te. Så kan ni hur enkelt som helst klicka er ut ifrån vår sida.
Det här är inget forum där man ska diskutera saker. Det är en BLOGG som vi använder som substitut för en vanlig hederlig dagbok. Folk får väldigt gärna kommentera det som skrivs här. Men gör det då i kommentarsfältet och inte på msn. Och tro inte att vi tänker ta en diskussion om vi inte känner för det. För det är inte meningen att man ska behöva göra om saker man har skrivit i en blogg. Jag använder mig av det ordet väldigt ofta nu, men det är för att jag vill understryka att det är just en blogg och ingenting annat.
Och sen så tänker jag kommentera inlägget jag skrev om yttrandefrihet. I grund och botten skrev jag det inlägget för att tala om att det finns såna vänner som inte tycker att man ska få uttrycka sina åsikter osv. Och att ja ginte tycker att den tanken känns så bra. Jag skrev även min definition av hur man är svensk. Hur JAG tycker. Jag skrev ingenting om att det inte är okej att inte vara svensk, eller att man är en dålig eller sämre människa för att man inte är svensk. Ingenstans i mitt inlägg kommer ni att hitta ens en hint till det. Jag helt enkelt bara definierade min syn på en svensk. Svårare än så är det inte. Jag kunde lika gärna ha definierat någonting annat, tex. hur jag tycker man är om man är en dålig kompis. Men i det här fallet gjorde jag inte det.
Jag förstår inte varför folk tar illa upp/reagerar starkt på det. Jag är medveten om att det finns människor därute som har andra åsikter än vad jag har. Och det är helt okej. Verkligen. Jag tycker att man aldrig kan tycka fel. Sen att jag blev jämförd med Hitler och diverse andra hemska människor när jag sa det, är en annan femma. Men det här är min blogg. Där jag skriver hur JAG tycker. Punkt och slut. Inget mer med det. Jag tänker fortsätta skriva min syn på olika saker och ting, så länge jag känner att jag inte kränker en annan människa eller en vän. Och om det inte passar sig, är det ju väldigt tur att det lilla röda krysset finns uppe i högra hörnet.
Så som sagt, har någon någonting att säga, kommentera här och inte någon annanstans för jag tänker inte ta en diskussion. Jag kan läsa och ta in det ni tycker. Men mer än så är det inte. Skillnad hade varit om man satt och pratade och jag drog upp en sak jag tyckte, då får jag acceptera att det kanske blir en diskussion. Men här tänker jag fan inte acceptera det.
Och jag är besviken ovh arg för att visdsa människor inte kan hålla sig till sanningen utan måste behöva hitta på¨att någon annan har sagt saker, endast för att rädda sitt eget skinn. Det är jävligt äckligt tycker jag. Stå för vad du har sagt och tala alltid sanning så behöver du inte komma ihåg vad du har sagt sen. Allt blir så jävla mycket enklare då. Och G, du kan dra dit pepparn växer för dig vill jag inte veta av något mer.
J
Först och främst vill jag tala om att det här är min och fridas blogg. Där det är meningen att vi ska få skriva precis det vi känner för och vad vi tycker om saker och ting. Det var alltså syftet med skapandet av den här bloggen. Att våra åsikter kommer att publiceras och precis som det står högst upp när man kommer in på sidan, så kommer som att publiceras utan att cencureras och om det inte är er kopp av te. Så kan ni hur enkelt som helst klicka er ut ifrån vår sida.
Det här är inget forum där man ska diskutera saker. Det är en BLOGG som vi använder som substitut för en vanlig hederlig dagbok. Folk får väldigt gärna kommentera det som skrivs här. Men gör det då i kommentarsfältet och inte på msn. Och tro inte att vi tänker ta en diskussion om vi inte känner för det. För det är inte meningen att man ska behöva göra om saker man har skrivit i en blogg. Jag använder mig av det ordet väldigt ofta nu, men det är för att jag vill understryka att det är just en blogg och ingenting annat.
Och sen så tänker jag kommentera inlägget jag skrev om yttrandefrihet. I grund och botten skrev jag det inlägget för att tala om att det finns såna vänner som inte tycker att man ska få uttrycka sina åsikter osv. Och att ja ginte tycker att den tanken känns så bra. Jag skrev även min definition av hur man är svensk. Hur JAG tycker. Jag skrev ingenting om att det inte är okej att inte vara svensk, eller att man är en dålig eller sämre människa för att man inte är svensk. Ingenstans i mitt inlägg kommer ni att hitta ens en hint till det. Jag helt enkelt bara definierade min syn på en svensk. Svårare än så är det inte. Jag kunde lika gärna ha definierat någonting annat, tex. hur jag tycker man är om man är en dålig kompis. Men i det här fallet gjorde jag inte det.
Jag förstår inte varför folk tar illa upp/reagerar starkt på det. Jag är medveten om att det finns människor därute som har andra åsikter än vad jag har. Och det är helt okej. Verkligen. Jag tycker att man aldrig kan tycka fel. Sen att jag blev jämförd med Hitler och diverse andra hemska människor när jag sa det, är en annan femma. Men det här är min blogg. Där jag skriver hur JAG tycker. Punkt och slut. Inget mer med det. Jag tänker fortsätta skriva min syn på olika saker och ting, så länge jag känner att jag inte kränker en annan människa eller en vän. Och om det inte passar sig, är det ju väldigt tur att det lilla röda krysset finns uppe i högra hörnet.
Så som sagt, har någon någonting att säga, kommentera här och inte någon annanstans för jag tänker inte ta en diskussion. Jag kan läsa och ta in det ni tycker. Men mer än så är det inte. Skillnad hade varit om man satt och pratade och jag drog upp en sak jag tyckte, då får jag acceptera att det kanske blir en diskussion. Men här tänker jag fan inte acceptera det.
Och jag är besviken ovh arg för att visdsa människor inte kan hålla sig till sanningen utan måste behöva hitta på¨att någon annan har sagt saker, endast för att rädda sitt eget skinn. Det är jävligt äckligt tycker jag. Stå för vad du har sagt och tala alltid sanning så behöver du inte komma ihåg vad du har sagt sen. Allt blir så jävla mycket enklare då. Och G, du kan dra dit pepparn växer för dig vill jag inte veta av något mer.
J
