Vänskap eller inte vänskap?
Ni vet såna där kompisar, som hör av sig när det passar dom? Såklart nivet. Alla måste ha minst en sån person i sitt liv. En sån man stör sig på tills man nästan ruttnar och vill grina av frustration. Men en sån man ändå klamrar sig fast på som en blodigel. Utan någon som helst egentlig anledning. Man klamrar sig bara fast för att. För att man är dumihuvudet. Skickar tusen sms och ringer femtioelva gånger. Bara för att bli påmind om att "just det, fan, jag kan inte höra av mig först för då gills det inte". Jag hatar mig själv för att jag är en "fastklamrare". Jag har mer än en kompis som är sådär. Och jag blir galen både på mig själv och på dom. För att vi har ett sånt vänskapsförhållande. Om det ens är ett ord.
Jag har bestämt mig nu iallafall. För att utföra ett av mina expiriment som jag ibland får för mig att göra. Men det här ska jag slutföra in i det sisa. Jag tänker sluta höra av mig till alla dom, som jag vet aldrig hör av sig till mig. Jag tänker inte göra minsta lilla ansträngning till att ha en relation. Så ska vi se om det blir något prat överhuvudtaget. Blir det inte det så tänker jag se på dom vänskaperna som avslutade. Jag behöver inte vänner som bara hör av sig ibland. Eller som man aldrig pratar med om man inte hör av sig först. Det känns lite uttjatat och jag vill inte vara en sån, som vet att vi är vänner bara för att jag håller "lågan" uppe. Istället kan jag hålla mig till dom vännerna jag vet att jag har en ömsesidig relation till.
Och en annan sak också. S.k. vänner som man inte kan lita på. Det är också äckligt. Såna som ljuger en rätt upp i ansiktet och tror att man går på det. Det är så hemskt. Ser jag ut som en idiot eller? Tror dom inte att sanningen kommer fram tillslut ändå? Det är alltid bäst att tala sanning för då behöver man aldrig komma ihåg vad man har sagt. Visst, vita lögner och sånt, tar man väl till då och då. Men när det kommer till såna lögner som jag ibland tror dom tror själva är sanna. då är det bara hemskt.
Har ni också några såna vänner? Som aldrig hör av sig eller ljuger?
Isåfall tycker jag att ni också ska ta er i kragen och strunta i dom!
J
Jag har bestämt mig nu iallafall. För att utföra ett av mina expiriment som jag ibland får för mig att göra. Men det här ska jag slutföra in i det sisa. Jag tänker sluta höra av mig till alla dom, som jag vet aldrig hör av sig till mig. Jag tänker inte göra minsta lilla ansträngning till att ha en relation. Så ska vi se om det blir något prat överhuvudtaget. Blir det inte det så tänker jag se på dom vänskaperna som avslutade. Jag behöver inte vänner som bara hör av sig ibland. Eller som man aldrig pratar med om man inte hör av sig först. Det känns lite uttjatat och jag vill inte vara en sån, som vet att vi är vänner bara för att jag håller "lågan" uppe. Istället kan jag hålla mig till dom vännerna jag vet att jag har en ömsesidig relation till.
Och en annan sak också. S.k. vänner som man inte kan lita på. Det är också äckligt. Såna som ljuger en rätt upp i ansiktet och tror att man går på det. Det är så hemskt. Ser jag ut som en idiot eller? Tror dom inte att sanningen kommer fram tillslut ändå? Det är alltid bäst att tala sanning för då behöver man aldrig komma ihåg vad man har sagt. Visst, vita lögner och sånt, tar man väl till då och då. Men när det kommer till såna lögner som jag ibland tror dom tror själva är sanna. då är det bara hemskt.
Har ni också några såna vänner? Som aldrig hör av sig eller ljuger?
Isåfall tycker jag att ni också ska ta er i kragen och strunta i dom!
J
Kommentarer
Trackback
