Yttrandefrihet?
Känns som att det här har blivit en blogg som vi inte ville ha. Det får vi ta och ändra på. Jaa minsann.
Jag kan tala om att jag stör mig på såna personer som säger att man får tycka och tänka vad man vill. Så länge man håller käften. Vad är det för grej liksom?
Jag har en sån vän. Jag älskar henne. Det gör jag verkligen. Men vi tycker inte lika om speciellt mycket. Inte mycket alls faktiskt. Och när det bara är vi två, så pratar vi inte så mycket om det vi inte tycker lika om. Men när vi umgås i grupp, med flera människor alltså. Då blir det lätt diskussioner. Om invandring och hurvida man får säga neger eller inte. Jag tycker att man får säga neger. Så länge man inte säger det direkt i någons ansikte. "Din jävla neger", får man inte säga. Verkligen inte. Men om jag ska berätta något om en person, som var mörk. Då säger jag "Det var en neger". Och jag anser inte att det är något fel i det. Precis lika lite fel som när invandrare kallas svenskar för Bleking eller Svenne. Så tycker jag. Men det tycke inte hon.
Och sen så tycker jag att vi borde stoppa invandringen. För att vi har så pass mycket folk redan i det här landet, som behöver hjälp. Och om vi inte ens kan ta hand om dom som redan bor på gatorna och lever på att tigga pengar i en seveneleven-mugg. Hur ska vi då kunna ta hand om alla vi släpper in? Hjälp dig själv innan du hjälper andra. Så säger alla psykologer man går till. Att man måste kunna må bra själv, innan man kan göra en insats för någon annan människas liv. Så borde det vara med Sverige också. Att landet ska må helt bra först. Och SEN hjälpa andra. Visst att Sverige har det bra om man jämför med vissa andra länder. Men absolut inte så bra som vi skulle kunna ha det om vi fokuserade oss på oss själva först. Själviskt, kanske. Men det är så det är. Man måste tänka på sig själv först för att överleva. Men så tycker inte hon.
Jag tycker heller inte att man kan kalla sig svensk, om man inte har svenska föräldrar. Även om man är född i Sverige. Jag har en kompis vars föräldrar är svenska båda två. Men han råkade bli född när dom var på semester i Italien. Inte fan är han italiensk för det? Nej, han är svensk för hans föräldrar är svenska. Så tycker jag. Och jag tycker att dom som är adopterade, inte heller kan kalla sig för svensk. För deras bilogiska för'ldrar var förmodligen inte svenska. Men så tycker inte hon. Hon tycker att så länge man bor i landet så kan man kalla sig svensk. Även om man varken kan förstå eller göra sig förstådd med det svenska språket.
Jag vet vad hon tycker för att hon säger det till mig. Hon tycker att hon får säga vad hon vill till mig om vad hon tycker. Och jag ska bara lyssna och ta emot. Men om jag öppnar käften och talar om vad jag tycker. Då jävlar tar det hus i helvete. Då ska jag minsann bara acceptera och respektera att hon har något emot vad jag tycker. Iochmed det, även hålla käften och inte yttra mina tankar eller åsikter.
Då undrar jag bara. Vad hände med yttrandefriheten i det här landet? Jag får tro, tycka och anse vadfan jag vill. Så länge jag inte förnedrar en annan människa. Och det gör inte jag. Men jag trodde att när man var vänner ska man kunna uttrycka sig hur man vill. Det tycker tydligen inte hon.
Jag stör mig sjukt mycket på det här. Och jag tänker aldrig hålla käften bara för att hon råkar vara i samma rum,. För hon är varken en invandrare/neger eller adopterad. Hon är svensk.
/ J
Jag kan tala om att jag stör mig på såna personer som säger att man får tycka och tänka vad man vill. Så länge man håller käften. Vad är det för grej liksom?
Jag har en sån vän. Jag älskar henne. Det gör jag verkligen. Men vi tycker inte lika om speciellt mycket. Inte mycket alls faktiskt. Och när det bara är vi två, så pratar vi inte så mycket om det vi inte tycker lika om. Men när vi umgås i grupp, med flera människor alltså. Då blir det lätt diskussioner. Om invandring och hurvida man får säga neger eller inte. Jag tycker att man får säga neger. Så länge man inte säger det direkt i någons ansikte. "Din jävla neger", får man inte säga. Verkligen inte. Men om jag ska berätta något om en person, som var mörk. Då säger jag "Det var en neger". Och jag anser inte att det är något fel i det. Precis lika lite fel som när invandrare kallas svenskar för Bleking eller Svenne. Så tycker jag. Men det tycke inte hon.
Och sen så tycker jag att vi borde stoppa invandringen. För att vi har så pass mycket folk redan i det här landet, som behöver hjälp. Och om vi inte ens kan ta hand om dom som redan bor på gatorna och lever på att tigga pengar i en seveneleven-mugg. Hur ska vi då kunna ta hand om alla vi släpper in? Hjälp dig själv innan du hjälper andra. Så säger alla psykologer man går till. Att man måste kunna må bra själv, innan man kan göra en insats för någon annan människas liv. Så borde det vara med Sverige också. Att landet ska må helt bra först. Och SEN hjälpa andra. Visst att Sverige har det bra om man jämför med vissa andra länder. Men absolut inte så bra som vi skulle kunna ha det om vi fokuserade oss på oss själva först. Själviskt, kanske. Men det är så det är. Man måste tänka på sig själv först för att överleva. Men så tycker inte hon.
Jag tycker heller inte att man kan kalla sig svensk, om man inte har svenska föräldrar. Även om man är född i Sverige. Jag har en kompis vars föräldrar är svenska båda två. Men han råkade bli född när dom var på semester i Italien. Inte fan är han italiensk för det? Nej, han är svensk för hans föräldrar är svenska. Så tycker jag. Och jag tycker att dom som är adopterade, inte heller kan kalla sig för svensk. För deras bilogiska för'ldrar var förmodligen inte svenska. Men så tycker inte hon. Hon tycker att så länge man bor i landet så kan man kalla sig svensk. Även om man varken kan förstå eller göra sig förstådd med det svenska språket.
Jag vet vad hon tycker för att hon säger det till mig. Hon tycker att hon får säga vad hon vill till mig om vad hon tycker. Och jag ska bara lyssna och ta emot. Men om jag öppnar käften och talar om vad jag tycker. Då jävlar tar det hus i helvete. Då ska jag minsann bara acceptera och respektera att hon har något emot vad jag tycker. Iochmed det, även hålla käften och inte yttra mina tankar eller åsikter.
Då undrar jag bara. Vad hände med yttrandefriheten i det här landet? Jag får tro, tycka och anse vadfan jag vill. Så länge jag inte förnedrar en annan människa. Och det gör inte jag. Men jag trodde att när man var vänner ska man kunna uttrycka sig hur man vill. Det tycker tydligen inte hon.
Jag stör mig sjukt mycket på det här. Och jag tänker aldrig hålla käften bara för att hon råkar vara i samma rum,. För hon är varken en invandrare/neger eller adopterad. Hon är svensk.
/ J
Kommentarer
Trackback
